En tid för bomber…

Till en början vill jag konstatera att jag likt väldigt många andra är glad över FN-resolutionen som godkänner inte bara en flygförbudszon men också ett trafikstopp för Khaddafis styrkor i Libyen.

Däremot så har jag lite svårt för den bombentusiasm som dykt upp i den svenska debatten. Det blir faktiskt lite löjligt när man krävt att Sverige och på något sätt Carl Bildt på eget initiativ, utan att ha fått en förfrågan från varken FN eller NATO, skulle skicka över JAS-plan för att delta i bombningarna (för sakens skulle glömmer vi de praktiska problemen såsom att Sverige saknar flygbaser i regionen och att bombresorna Skåne-Tripoli nog är i det längsta laget).

Däremot lyser kraven på att Sverige ska bistå med humanitär hjälp för att undsätta flyende libyer med sin frånvaro. Det finns inga krav på att Sverige ska bistå Libyens grannländer med att hantera flyktingströmmen och inte heller några krav på att Sverige ska upprätta fältsjukhus eller skeppa förnödenheter till Benghazi. Däremot ska vi som 23 land också sätta in våra plan och det är oerhört viktigt att vi fäller den 143e bomben. För det är tydligen det enda sättet att hjälpa till.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s