Skattebrott…

Under förra veckan fick regimen hård internationell kritik sedan någon geni fått för sig att det skulle vara en bra idé att beslagta Shirin Ebadis nobelpris. Reaktionerna var hårda och regimen skrev åter in sig i idiotins historiebok i och med att man förmodligen är den enda stat hittills som beslagtagit ett nobelpris. Regimen förklarade det hela med att det hela var ett internt ärende och utlänningar gör bäst i att hålla sig utanför. Ebadi anklagades för skattefusk och att regimen beslagtog nobelpriset i väntan på att Ebadi reglerar sin skuld till staten.

Nu vet jag inte hur det ligger till, Ebadi kanske är en skattefifflare men regimen agerande har en djupare inrikespolitisk betydelse.

Skulle man dela ut ett pris i mod så skulle Shirin Ebadi förmodligen finnas bland de nominerade. Hon har frenetiskt arbetat för kvinnor, barns och minoriteters rättigheter inom ramen för ett system som inte erkänner några sådana – hon har förlorat fler gånger än hon vunnit men hennes små, små segrar har inte bara varit symboliskt stora men också oerhört betydelsefulla för dem människor som hon engagerat sig för. Till skillnad från många gapiga exiliranier som anklagar henne för att vara en ”del av systemet” har hon faktiskt åstadkommit något annat än  tomt prat och spontana känsloyttringar på mynttorget.

Nobelpriset som Ebadi fick 2003 var betydelsefull.Vi var många som inte förstod storheten i det norska Nobelkommittéens senaste vettiga beslut. Shirin Ebadi hade kunnat ställa in skorna, turnera jorden runt och leva rätt bra på sin utmärkelse – istället valde hon att stanna kvar i Iran och fortsätta sitt mödosamma arbete som måste kännas rätt meningslös ibland. Nobelpriset gav inte henne bara bekräftelse och kändisskap utan hon förstod också att den gav henne något som få människor runt om henne hade – en försäkring. Så länge hon var nobelpristagaren så skulle hon kunna engagera sig i frågor och rättsfall som få andra skulle våga göra med samma ihärdighet som hon gör.Med ett nobelpris runt halsen skulle regimen inte kunna röra henne.

Men nu har regimen uppenbarligen lessnat även på Ebadi – demonstrationerna i samband med presidentvalet visade sig vara mer än det Ahmadinejad och gänget tålde. Man kan inte vrida tillbaka klockan och förhindra prisutdelningen 2003 istället gör man det näst bästa – man tar ifrån Ebadi hennes nobelpris och försäkring.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s