Kick in the nuts…

Finns det något Ahmadinejad och Khamenei kan ha gemensamt så är det att jävlas med USA. I samband med att IAEA passerar en resolution som kritiserar landet och Obama säljer ut nästan hela USAs utrikespolitik för att få till nya sanktioner mot Iran så går Ahmadinejad ut säger att Iran kommer att bygga 10 nya anläggningar för uran anrikning. Utöver det så gör Ahmadinejad en bejublad turné i Sydamerika där han bland annat fick träffa Brasiliens president Lula.

Beslutet att bygga 10 nya anrikningsanläggningar är givetvis inte bara för att jävlas med Obama – utan ska också ses som ett förhandlingsinlägg. Iran har och kommer aldrig att gå med på att ge upp sin rätt till att anrika uran och de flesta utom kanske USA har insett det. Även om jag misstänker att Obama-administrationen också har insett det men det är politiskt svårt att erkänna att Iran kommer att ha bomben inom några år.

Beslutet kan vara ett försök för Ahmadinejad att få omvärlden att inse att Iran inte kommer att backa och få dem att istället börja förhandla om antalet anrikningssajter inne i Iran och IAEAs möjligheter att övervaka dessa. Alla förslag om att anrika uran utanför Irans gränser och sedan exportera dessa tillbaka till Iran bör betecknas som döda. Ahmadinejad och kanske främst Khamenei har nu bestämt sig och frågan är bara hur långt Obama är redo att gå för att stoppa dem.

Snabbare än väntat…

Gårdagens stora nyhet var att USA, EU och Ryssland kommer att återuppta förhandlingar om Irans atomprogram. Det gick något fortare än jag trodde när jag i slutet av juli och början av augusti skrev att alla som hoppades och krävde att Ahmadinejad regering inte skulle godkännas av omvärlden – förr eller senare, trots en del länders svansföring, skulle bli oerhört besvikna. Jag trodde att det skulle ta ett halvår innan relationerna och officiella handskakningarna skulle börja, nu tar det alltså mindre än 4 månader.

Låt oss hänga…

Gårdagens största nyhet var att Ahmadinejad nu uttryckligen sagt att han vill träffa Obama – men inte för att diskutera atomprogrammet som den amerikanska administrationen vill utan för att prata allmänt kring utmaningar och gemensamma problem. ”Rättvisa och logiska” samtal som Ahmadinejad uttryckte det.
Det stora problemet för båda parter är att ingen av dem har råd, vill eller kan att prata om det som den andra vill. Ahmadinejad kan inte prata om atomprogrammet för han har satt rätt mycket prestige i att den frågan är avslutad för Irans räkning. Iran kommer att fortsätta anrika uran, punkt slut.

Tillexempel verkar Irans senaste bud till 5+1 gruppen som ska förhandla med Iran om landets atomprogram handla om helt andra saker än just Irans atomprogram. Bland annat ska Iran komma med förslag på hur globalnedrustning och fredlig atomkraft ska se ut.

Obama har inte råd att träffa Ahmadinejad för ett allmänt samkväm.

Det här vet Ahmadinejad, han är inte korkad. Att han nu offentligt går ut och halvt erbjuder Obama en hand är politisktploj. Han vet att hans chanser att vinna i det här spelet är större än Obamas, oavsett vad som händer.

Säger Obama ja och de två möts för att diskutera inget så vinner Ahmadinejad för att han lyckades få USA att erkänna att atomprogrammet inte längre är relevant och att han blir slutligen den president som lyckas nedkämpa ”den stora satan”. Säger Obama nej så vinner Ahmadinejad poäng på att han i alla fall försökte värma upp stämningen mellan länderna.